Skåne har inte alltid tillhört Sverige utan länge var Skåne en del av Danmark. Men för ca 400 år sen började striderna för att Skåne skulle bli svenskt. Striderna blev många och med varierande framgångar men till slut fick skåningarna en ny nationalitet som svenskar. Då påbörjades den brutala processen att försvenska skåningarna som tills dess hade levt som danskar.
En blodig kamp
Så när blev Skåne svenskt egentligen? Under 1600-talet rådde det många strider över Skåne med varierande framgångar. Efter flera hårda strider, främst i norra Skåne, ingicks 1645 freden i Brömsebro där Danmark fick behålla Skåne men förlorade Halland. Men det var en kortvarig fred, för 1657 gick svenskarna in i Skåne igen och i freden i Roskilde fick Danmark skilja sig från Skåne.
Snapphanarna – frihetskämpar eller rövare?
Några som blev kända under dessa åren, speciellt bland skåningar, var snapphanarna. Det var friskyttar som stred mot Sverige för att Skåne skulle fortsätta vara danskt. 1677 reste Johan Gyllensteirna till Skåne för att få männen att skriva på en trohetsförsäkring till den svenske kungen. I och med den lovade man amnesti och hotade med konsekvenser om man samarbetade med snapphanarna. Man brände också ner snapphanarnas värsta tillhåll vid denna tiden, Örkeneds socken och avrättade alla dess vapenföra män. Detta skrämde upp den vanliga befolkningen som drog sig för att hjälpa snapphanarna och till slut blev det svårt att skilja frihetskämparna från vanliga rövare.
Hur blev skåningarna svenskar?
När Skåne hade blivit svenskt gällde det för svenskarna att få skåningarna att bli svenskar och lära sig de svenska systemen. 1662 hölls en så kallad “lantdag” i Malmö som gick ut på att skåningarna skulle acceptera svenska skatter och förordningar. En sån förordning var till exempel “Lilla tullen” enligt vilken alla varor som skulle in i städerna skulle beläggas med tull. Man rådde också svenska män att gifta sig med skånska kvinnor och försöka överta deras gårdar. Man torterade brutalt motståndsmän offentligt och avrättade dem efteråt, något som avskräckte många från att hjälpa dem. Det skulle dröja lång tid innan Skåne hämtade sig ekonomiskt från dessa år och det var först under 1800-talet som det blev stabilt i landskapet.